Cicero vs Billström 1-0

Homines ad Deos, nulla re proprius accedunt, quam Salutem Hominibus dando*














Om alla personer som uppehåller sig i vårt land skulle ha rätt, och dessutom en ovillkorlig rätt, till fullständig vård, vad skulle det kunna bidra till att sända ut för signaler?

Vem säger vad? Cicero och Billström är inte helt överens i debatten (svaret finns sist i inlägget). Just nu förs en livlig diskussion om papperslösas tillgång till sjukvård? Jag tror den underliggande frågan handlar om samhällets gränser: är papperslösa invandrare medlemmar i det svenska samhället? Redan nu är papperslösas tillgång till sjukvård starkt begränsad. Landstingen avgör om de ska få avgiftsfri akutvård, vilket ges t ex i Skåne men inte i Stockholm. Att själv betala kostnaden för modern sjukvård vore omöjligt även för de flesta svenska medborgare med fast inkomst. Papperslösa är ofta hänvisade till hemliga mottagningar, där volontärer arbetar med mycket begränsade resurser. Flera gömda invandrare har dött på grund av bristen på sjukvård. Regeringens nya lagförslag begränsar ytterliggare papperslösas tillgång till sjukvård. Landstingen ska nu ej längre ens få erbjuda dem "vård som ej kan anstå, mödrahälsovård, vård vid abort och preventivmedelsrådgivning". Inskränkningen av papperslösa kvinnors rättigheter är extra cynisk, med tanke på deras risk att utsättas för sexuellt våld. I närområdet står vi redan i en klass för sig. Enligt EU-organet PICUM är Sverige ett av de länder i Europa som ger papperslösa sämst tillgång till vård

Tillgång till sjukvård är både en etisk och en politisk fråga. Många sjukvårdsarbetare upplever en plikt att hjälpa sjuka, vare sig de möter patienter på sjukhus eller plötsligt behövs på charterresan när någon drabbas av hjärtstopp. (Denna pliktetik är förmodligen inte så gammal som ofta hävdas, mer om det en annan gång). På en politisk nivå handlar tillgång till sjukvård om fördelning av samhällets resurser. Under 1900-talet blev den offentliga sjukvården en hörnsten i den europeiska välfärdsstaten, där successivt allt fler samhällsgrupper fick tillgång till kvalificierad sjukvård (litteraturen är oöverskådlig, se t ex The politics of health in Europe, Bury 2000). Den politiska utvecklingen har integrerat den medicinska pliktetiken i välfärdsstaten. Ansvaret har överförts från den enskilde läkaren till politiska institutioner. Tvingar den politiska utvecklingen nu sjukvårdarbetare att bryta mot lagen för att upprätthålla sin yrkesetik? I det internationella läkarförbundets Lissabondeklaration står att

"Every person is entitled without discrimination to appropriate medical care" och att "Whenever legislation, government action or any other administration or institution denies patients these rights, physicians should pursue appropriate means to assure or to restore them."

Det är uppenbart att det finns en regeringskonflikt i den här frågan. Socialminister Göran Hägglund (kd) vill öka tillgången till sjukvård för papperslösa. Kristdemokratiska riksdagsledamöter föreslog 2007 statligt subventionerad vård för gömda invandrare. Hägglund erkände nyligen att

"Det finns ingen gemensam regeringssyn idag. Min egen åsikt är att människor, både asylsökande och gömda, som befinner sig i vårt land har rätt till sjukvård fullt ut som andra boende."

Men migrationsminister Tobias Billström (m) tycker annorlunda. Han sammanfattade sina åsikter i en riksdagsdebatt 2006.

"Vårt system i Sverige ska självfallet vara humanitärt. Det ska ställa upp för de människor som är i behov av skydd. Men det ska samtidigt inte inbjuda en olämplig användning. Den fråga vi måste ställa oss är: Om alla personer som uppehåller sig i vårt land skulle ha rätt, och dessutom en ovillkorlig rätt, till fullständig vård, vad skulle det kunna bidra till att sända ut för signaler?

Skulle det vara oönskade signaler? Skulle det vara signaler som skickas ut till omvärlden om att vårt system i själva verket ser annorlunda ut än vad vi har avsett att det skulle göra? Tanken att en person som har fått sitt ärende prövat, och som jag sade nyss inte har befunnits i behov av skydd, ska återvända till sitt hemland är en grundprincip och en grundpelare för integriteten i vårt asylsystem.

Mot den bakgrunden finner jag det vara inkonsekvent och otydligt om staten skulle ersätta landstingen för hälso- och sjukvård för personer som inte har rätt att vistas i Sverige enligt samma ordning som gäller för asylsökande. Det är i den diskussionen och den distinktionen som hela elementet i debatten egentligen ligger."

Billström väger ett socialt patos ("Vårt system i Sverige ska självfallet vara humanitärt") mot hjärnspöket att människor kan lockas till en illegal tillvaro i Sverige ("signaler som skickas ut till omvärlden") för en fri sjukvårds skull. Och hjärnspöket väger tyngre. Men antagandet är helt godtyckligt, och bygger på den bisarra tanken att människor vill leva som papperslösa, vilket i princip är en rättslös tillvaro.

Det stora problemet är att sjukvårdspolitik blivit migrationspolitik. Detta är inte något unikt för den sittande regeringen. Utrikesdepartementet presenterade 2005 ett liknande förslag, som drogs tillbaka efter hård kritik. Att asylsökandes och gömdas hälsosituation inte längre är en hälsofråga visades helt öppet 2006 när Billström svarade på frågor ställda till Göran Hägglund angående FN:s kritik av svensk vård av gömda invandrare ("Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan", Billström). Enligt FN bryter Sverige mot de internationella konventioner vi ratificerat. En mycket allvarlig följd av det är att vi underminerar det internationella samfundet.

Det är tydligt att detta är en kamp om definitionen av samhällets gränser. För de papperslösa är en del av samhället, oavsett om lagen erkänner dem eller inte. De existerar här, ingår relationer till andra människor, deltar i kulturen, deltar i ekonomin. De internationella regler Sverige åtagit sig att följa syftar till att vidga det politiska samhället. Grunden är en utopi där alla människor delar samma rättigheter, inklusive rätten till bästa tillgängliga sjukvård. Men i Sverige går utvecklingen åt motsatt håll. Det politiska samhället krymper som en blöt ylletröja på samhällets kropp. Oavsett vår migrationspolitik ska inte rätten till sjukvård användas som en hävstång för att driva människor ur landet.

* Det finns inget bättre sätt för människan att närma sig gudomens fullkomlighet än genom att återföra de sjuka till njutandet av hälsans välsignelser. Cicero

Läs även andra bloggares åsikter om FN, gömda, hälsa, invandrare, migrationspolitik, papperslösa, sjukvård, sjukvårdspolitik