Tal om sjuktal

Allt detta skriveri om sjukskriveri. Landstingen är mycket nöjda med de minskade sjukpenningdagarna. Man hävdar att "det bidrar till att situationen förbättras för människor som riskerar att hamna i en lång och passiv sjukskrivning som kan leda till försämrad hälsa och gör det svårare att återgå i arbete". Men när det gäller sjukskrivning går man lätt vilse i en snårskog av begrepp och ersättningsformer. DN strör ohälsotal och sjukpenningsdagar kring sig som om de vore synonymer och gör en stor sak av att sjukpenningsdagarna minskat med 13%.

Detta gäller: sjukpenningsdagar är antalet dagar då sjukpenning betalas ut, oavsett om den sjuke har varit borta helt från jobbet eller arbetat halva dagar. Ohälsotalet korrigerar för detta och räknar två halva sjukskrivningsdagar som en ohälsodag. Det viktigaste måttet för den sjukes kontakt med arbetsplatsen är alltså ohälsotalet och försäkringskassans egen statistik visar att ohälsotalet bara minskade 4% det senaste året.

Men det där är ändå bara krusningar på ytan av ohälsans ocean. Det verkligt avgörande är antalet människor som permanent avskrivs från arbetsmarknaden pga sjukdom, alltså hur många som får Sjuk och aktivitetsersättning (SA, före detta sjukpension). Om detta nämns inget i DN:s artikel, men ironiskt nog skriver Svenskt Näringsliv om det på nyhetsplats. Så vad har hänt under 2007? Statistiken finns på Försäkringskassans hemsida (åh, jag älskar det här öppna samhället!). Under det gångna året sjönk antalet individer i SA från 551746 till 550369 stycken, alltså en minskning med endast 2,5 promille, troligen knappt statistiskt signifikant!

Regeringens politik har alltså inte påverkat den viktiga och samhällsekonomiskt stora del av de sjuka som permanent står utanför arbetsmarknaden. För att göra det behövs radikalare åtgärder. Det behövs arbetsplatser med högre grad av flexibilitet i arbetsuppgifter och i vissa fall tillåtande lägre effektivitet. Det krävs åtgärder för att förhindra att arbetsplatser alstrar sjukdom genom dåliga arbetsförhållanden och otrygga anställningar. För sådant krävs politiska förändringar, och en politisk vision om ett samhälle som förebygger ohälsa istället för att skuldbelägga de sjuka.

Gauss iakttar sifferexercisen under sammanbiten tystnad...